Betesdjur i urban och tätortsnära landskapsskötsel

Betesdjur i urban och tätortsnära landskapsskötsel är en forskningsrapport av agr. doktor Ingrid Sarlöv Herlin, vid Sveriges Lantbruksuniversitet.

Populärvetenskaplig redovisning av betande djur för stadsnära grönområden

Introduktion

Användning av betande med husdjur för urbana och stadsnära grönområden kan medföra fördelar för en mångfunktionell landskapskapförvaltning, men också möta konflikter. Syftet med den här studien har varit att identifiera potentiella konflikter och positiv samverkan mellan allmänheten och betande djur i stadsnära landskap. Ytterligare mål har varit:

  1. En kunskapssammanställning av befintlig kunskapmed fokus på mångfunktionell landskapsvård.
  2. Att skapa en ram för att identifiera synergier och konflikter mellan allmänheten och betande djur.
  3. Att bidra till en ökad kunskapsbas för förvaltnare av urbana grönområden.
  4. Att betona betydelsen av urban betesmark i nära stadsmiljö som ett specifikt landskapselement.

Tre huvudsakliga studier utfördes:

  • En kunskapssammanställning av den befintliga kunskapen med fokus på mångfunktionell landskapsvård i urbana och stadsnära områden.
  • Enkät och intervjuer med boende och besökare till betade stadsområden.
  • Enkät till ansvariga för urbana landskapsvårdsbeten i svenska kommuner.

Resultat

Att hålla djur på betesmarker i urbana områden och städer är en lång tradition, med urbana allmänningar i Storbritannien som fortfarande betas efter mer än 1000 år. Idag ökar trenden i Europa att använda betesdjur i städer och stadsnära grönområden där allmänheten har tillträde.

En majoritet av tillfrågade personer i Bulltoftaparken var positiva till införandet av betesdjur, såväl före, under och efter betessläppet. Flera som var negativa före betet ändrade sig när väl djuren hade kommit på plats.

Allmänheten var dock oroliga för minskad tillgänglighet och djurens säkerhet. Hundägare var mest negativa till införandet av betesdjur. Om man kom från staden eller landet verkade ha liten betydelse för attityder till betet. Telefonintervjuer med de närboende visade inga negativa attityder till projektet, utan de flesta uttryckte en längtan efter att se djuren igen nästa säsong, och var arga på de få individer som utövade skadegörelse på till exempel staket.

Vissa användare tog på sig ett spontant ansvar att ta hand om djuren. De som bott längst i området, och upplevt mest förändringar, var också mest positiva till införandet av betande djur. En kompletterande intervjuundersökning på Norra Djurgården i Stockholm, visade också där att en stor majoritet av stadsparksbesökare var positiva till bete av urban grönområden.

Av de svenska kommuner som använde betande djur i stadsmiljö var det en liten del som hade problem. Av de problem som dock förkom på vissa platser, var störningar från fritt springande hundar bland de vanligaste. De skötselansvariga kommenterade spontant hur närboende och besökare upplevde betesdjuren som en tillgång.

Diskussion och slutsatser

De flesta reaktioner från allmänheten på bete i urbana miljöer var positiva, och för dem som från början var negativa till städernas bete ökade acceptansen efter en tid. Personliga intressen, till exempel om man var hundägare och oroad för tillgängligheten, avgjorde ofta vad man ansåg om djuren.

Många av de intervjuade tyckte att betesdjuren tillförde parkområdet en starkare identitet och känsla av mening, och gjorde att besökare upplevde starkare anknytning till landskapet. De betande djuren uppfattades också som en länk till det förflutna.

Ansvariga för urbana landskapsvårdbeten på svenska kommuner beskrev lika grader av konflikter eller synergier mellan betande djur och allmänheten i olika områden. Några av dessa problem bör kunna minskas med ett ökat deltagande av närboende i tillsynen till djuren. På sätt kan också användare och närboende känna starkare engagemang och ansvar för sina angränsande landskap.